Riktning

Kroppar som hastigt rör sig. Överallt. Utan riktning. Utan mål. Men ingen tid. Inget andrum. All denna tid, som inte finns. Inte för oss själva, inte för varandra. Hur kan vi röra oss så fort, undrar jag, utan mål. Eller kanske ett mål. Ett mål där vi ändå inte kan stanna.

- Varför kan vi inte stanna?
- Rädslan för att stå stilla, för all framtid, är för stor.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0